“Allting inne går att ta ut, men allting ute går inte att ta in!” : En studie om förskollärares syn på utomhusmiljön som lärmiljö.

Syftet med denna kvalitativa studie är att genom fyra semistrukturerade intervjuer av förskollärare få en inblick i hur de ser på utemiljön som lärmiljö med inspiration av ett relationellt perspektiv. Följande frågeställningar ligger till grund för studien: Hur talar förskollärarna om förskolans utomhusmiljö? Hur används utemiljön i den dagliga verksamheten? Resultatet av studien visar att det finns en medvetenhet om utemiljöns potential som lärmiljön men att det skiljer sig i om den ses som ett komplement till inomhusmiljön eller som en del av verksamheten. Flertalet förskollärare ser sig själva som ett redskap att använda i barnens lärande och utveckling och att deras roll i att erbjuda utforskande och lärande miljöer är att tolka och skapa. Resultatet visar också att det krävs närvarande och engagerade pedagoger för att uppmärksamma vad varje nytt möte med miljö eller andra personer innebär och vilka möjligheter det i sin tur skapar. Utemiljön är ett begrepp som innefattar både gården, skogen, närmiljön och ibland ännu längre bort. Gården ses som en bra miljö för barnen att använda hela sitt rörelsespektra i och vår tolkning av studien är att den tillskrivs mer pedagogiskt värde än vad miljön bortom staketet gör.